Det finns en sak som jag är livrädd för. Att det inte ska gå över. Att ingenting ska hjälpa för att väga upp det. För jag vet inte vad som gör det...

Life Sucks, Deal With It

Ett uttryck som ofta sätter sig i mitt huvud. Det är inte mer synd om dig än någon annan Anna! Bit ihop. Ingenting blir bättre för att du sitter och tycker synd om dig själv. Eller?! Nej...

Varför ska det då vara så in i helvete svårt att sluta? Och då gnager en röst i mig att det är visst mer synd om mig. Och allt är väl relativt antar jag. Men om man ser till hur vardagen är i dag, så är det nog inte det. Allt som allt, kanske. Men någonstans ifrån har ju uttrycket lev i nuet kommit. Jag är tydligen inte bra på det. Jag mår dåligt av det som varit och grämer mig över vad som kommas skall. Samtidigt som jag är för trött för att kunna vara här och nu. Känns bra...

Jag vet inte ens varför jag mår dåligt. Det bara sveper in som en dimma över mig. "Stackars mig". Allt är dåligt. Jag saknar mamma, jag saknar min hund, jag har inget jobb, jag har dåligt samvete över pappa, jag orkar inte med att träffa vänner, jag har inga initiativkänslor, jag saknar min pojkvän, jag tycker inte om mig själv... So on...

Life sucks. How to deal with it?